VESTIBULÄRA SYSTEMET

Balans är grunden för varje motorisk aktivitet.

Balans är en funktion som bygger på samspelet mellan känsel, syn, led-muskelsinnet och det vestibulära systemet. Det vestibulära systemet är beläget i innerörat och ger hjärnan information om kroppens läge i förhållande till marken och jordens dragningskraft. Systemet kallas ibland för ”kroppens inre vattenpass” och har en avgörande betydelse för utvecklingen av ett barns balans- och rörelseförmåga. Det inverkar även på andra sinnessystem eftersom alla sinnesförnimmelser passerar det vestibulära systemet innan informationen analyseras på annan plats i hjärnan. Den vestibulära aktiviteten har bl.a. stor betydelse för auditiv och visuell bearbetning. 

Det vestibulära systemet är det system som utvecklas först. Det börjar utvecklas redan någon gång i nionde-tionde fosterveckan och är väl utvecklat i femte-sjätte fostermånaden.

Fostrets egna rörelser, liksom moderns rörelser, stimulerar det vestibulära systemet till vidare utveckling. Stimulansen är viktig för centrala nervsystemets utveckling, inte bara under graviditeten utan även efter födseln.

Efter födseln får små barn vestibulär stimulans genom att gungas, vyssjas och vaggas. Större barn brukar spontant välja stimulerande rörelser som att gunga, göra kullerbyttor, hoppa, snurra, rulla, hjula, balansera….

Eftersom det vestibulära systemet utgör en slags förbindelselänk mellan kroppens sinnen, ger vestibulära svårigheter återverkningar även inom andra områden.

Symtom som tyder på bristfällig vestibulär  funktion kan vara:

• Dålig balans- och rörelseförmåga
• Åksjuka efter puberteten
• Motvilja mot gungor, höjder, karuseller, rulltrappor, hissar
• Lätt desorienterad, dålig riktningskänsla
• Svårt att vara stilla
• Försenad motorikutveckling
• Klumpighet
• Svårigheter med rumsuppfattning
• Dålig organisationsförmåga

HÖRSEL - AUDITIV PERCEPTION

Från och med någon gång mellan den 24:e och den 28:e fosterveckan börjar barnets hörsel att utvecklas. Fostret börjar då reagera både på ljud som hörs i livmodern och på yttre ljudstimuli. Under de tre första åren i ett barns liv ställer barnets hörsel in sig efter sitt modersmåls särskilda ljud och frekvenser. Barnet ska lära sig uppfatta och återge sitt modersmål. Det är vid den här tiden som barnet lätt kan lära sig vilket språk som helst, oavsett modersmål, om det får höra det under en längre tid.

Det är viktigt att kunna höra bra, och att hörselsystemet arbetar på ”rätt” sätt.

• Det vi hör, måste vi kunna lagra i minnet, både under kortare och längre tid.
• Vi måste också kunna skilja olika ljud från varann, t.ex. b/p, t/d, g/k.
• Viktigt är också att kunna rikta ”hörselkoncentrationen” mot det man ska fokusera, att kunna bortse från störande ljud, för att istället uppfatta t. ex. lärarens röst. 
• För att rätt förstå och kunna återge talat språk, samt för att kunna läsa och skriva  rätt, krävs att vi kan uppfatta och analysera vilka delar och vilka ljud meningarna och orden består av, och i vilken ordning de ska komma.

Problem med hörseln medför ofta svårigheter socialt, språkligt och inlärningsmässigt.

Vanliga symtom som kan tyda på svag auditiv funktion kan vara koncentrationssvårigheter och/eller överkänslighet för ljud, stavningssvårigheter, talsvårigheter, dålig läsförståelse och svårigheter i med social samvaro.

Lika väl som vi är höger- eller vänsterhänta har vi ett öra som är dominant. Utan att vi tänker på det dominerar det ena örat när vi lyssnar. Den effektivaste och snabbaste vägen för hörselimpulserna att nå språkcentrum i vänster hjärnhalva, är från höger öra. (Hjärnan är ”korskopplad”.) Om vänster öra är dominant, eller om öronen växlar dominans, kan det medföra en kvalitetsförsämring och ett otydligt hörande. Resultatet kan medföra att man kastar om stavelser, bokstäver och ord, och att det är svårt med många instruktioner som kommer i följd.

SYN - VISUELL PERCEPTION

Synen är det av våra sinnen som utvecklas sist. De flesta människor föds med möjligheter till god synförmåga. Under spädbarnstiden sker en stark utveckling av seendet. Genom en komplicerad serie nervförbindelser och utvecklingssteg fortsätter synen att utvecklas upp till cirka tio års ålder.

Med visuell perception menas hjärnans sätt att tolka synintryck. Vi ser med våra ögon, hjärnan tolkar vad vi sett.

Visuell perception består av många olika delar och har stor betydelse för teoretisk inlärning:

• Hjärnan måste hinna lagra vad ögonen sett, för att inse och förstå.
• En viktig utveckling i ett barns tänkande är att kunna jämföra och särskilja olika former från varandra.
• Rumsuppfattning innebär hur man klarar av att uppfatta och förstå begrepp som över/under, först/sist, störst/minst osv. Vanliga svårigheter, som har med rumsuppfattning att göra, är spegelvändningar av siffror och bokstäver. (b-d, p-q t.ex.)
• Betydelsefullt är också hur man uppfattar hur olika föremål och tecken förhåller sig till varandra. Barn som har brister inom det här området gör ofta stavfel eller läser och skriver bokstäver/siffror i fel ordning.
• Figur/bakgrund handlar om hur vi upptäcker och uppfattar figurer mot en störande bakgrund. Barn som har sådana svårigheter vet inte var de ska fokusera sitt seende. Lässvårigheter och ouppmärksamhet är vanliga följder av detta.
• Att ha en bra samordning mellan öga-hand är viktigt när man ska äta, skriva, rita m.m.

Det sägs att de rörelser vi gör med våra ögon när vi läser, är de snabbaste rörelser som vi kan utföra med vår kropp.

För att seendet ska kunna fungera bra i olika sammanhang, krävs att båda ögonen samarbetar och har förmågan att snabbt och effektivt kunna röra sig:

För det första måste båda ögonen arbeta som ett team. För att bl.a. kunna följa en rad med bokstäver måste ögonen, som två strålkastare, snabbt kunna riktas mot samma fixeringspunkt på boksidan.

Ögonen måste också snabbt kunna växla fokus mellan olika avstånd och olika vinklar, utan att bilden som ses förlorar i skärpa.

För att kunna läsa bra och få rätt information, måste ögonen kunna röra sig flytande och jämnt längs med en textrad.

Viktigt för rätt läsning är även att man har ett dominant öga, dvs. ett öga som är ledande vid läsningen. Många barn med lässvårigheter har ännu inte utvecklat ett ledande öga, vilket ofta medför felläsningar och ”bråkig” text.

KÄNSEL - TAKTILA SYSTEMET

Känslan av beröring är den första källan till kontakt med omvärlden.

Redan vid femte fosterveckan kan fostret reagera för tryck. När barnet föds kopplas beröring ihop med matning, närhet, välbefinnande och så småningom utforskning. Beröring är livsviktigt för spädbarn. Det skapar kontakt och anknytning till en annan person, och stimulerar den emotionella och sociala utvecklingen.

Beröring frigör även hormonet oxytocin som gör oss lugnare.

Huden har en mängd sinnesceller som förser oss med information om vår omgivning. De registrerar beröring, tryck, smärta, temperatur och kroppsläge.

Även hårsäckarnas botten har sinnesceller. Det vestibulära systemet fungerar genom att vätska rör sig över hårceller. Känselförnimmelsen i hårcellerna är därför viktig för hur balans, rumsorientering och rörelse fungerar.

Det taktila systemet ger oss också information så vi kan känna igen och jämföra olika föremål. Vi vet t.ex. vad vi har i våra fickor utan att behöva se på föremålen.

Alla upplever inte taktila intryck på samma sätt. Den taktila funktionen kan skifta i styrka.

Symtom som tyder på överkänslig taktil funktion

• Tycker illa om beröring och fysisk kontakt
• Dålig tolerans för köld och värme
• Låg smärttröskel
• Undviker sportgrenar i vilka man kommer i kroppskontakt
• Dålig kroppsuppfattning
• Kan reagera på vissa kläder eller tyger
• Tycker inte om att röra vid sand, lera, fingerfärg etc.

Ett barn med överkänslig taktil funktion befinner sig i ett dilemma. Han behöver mer kroppskontakt än andra barn, men har svårare för att modulera taktila impulser. Att bli berörd bakifrån, eller när han inte vet om det känns speciellt obehagligt. Då kan en vanlig lek som t.ex. tafatt förorsaka starka reaktioner.

     Här krävs extra förståelse från omgivningen.

Symtom som tyder på svag taktil funktion

• Hög smärttröskel
• Söker kroppskontakt i t.ex. idrott eller hårdhänta lekar
• Tvångsmässigt berörande
• Okänslig, t.ex. för temperaturvariationer